Jag minns när min dåvarande tjej fyllde 30 så kom Wille, Gurra och Pedda inramlandes 5 timmar efter utsatt tid bra i gasen med en Rod Stewart skiva som dom spelade hela natten. Jag var så grymt imponerad. Fan, Rod Stewart, det är klart att man ska gilla honom. Att inte JAG tänkte på det. Wille var lite före. När jag nu i dagarna skulle göra en monolog om 90-talet så frågade jag Wille om jag fick sno en bild på honom och använda som affisch. Han undrade naturligtvis varför och jag sa att det blir roligt för vi är rätt lika . Wille var stor nog att se skämtet och sa ja. Jag känner inte Wille. Vi träffas nångång ibland på nån fest eller i Malaysia men jag har aldrig riktigt vågat närma mig honom. Kanske för att vi är så lika. Vi är båda killar från Stockholm som gillar att ligga i framkant. Skillnaden är att Wille faktiskt kan både sjunga och spela och är det nåt han inte kan så lär han sig snabbare än någon annan. Och så har det alltid vart. Wille har legat snäppet före hela tiden. Rappa på svenska, kluriga visor, skratta åt sig själv lite innan nån annan hinner göra det. Precis som jag vill göra. Men han är alltid lite före.

Henrik Schyffert, 2004

 

[X]Stäng. [>]Nästa.